Lesbisk organisering och kamp i Öst- och sydafrika
Var du där? Vill du skriva en sammanfattning?
Lesbisk organisering och kamp i Kirgizistan
Anna från LBT-organisationen "Labrys" i Krisgistan pratade om rörelsen där. Kontakta Anna på annakirey @ yahoo.com.
Till skillnad mot länderna runt omkring, är HBT-personer lagliga i Kirgizistan vilket gör att många från regionen söker sig dit. Officiellt säger sig regeringen vara för sexuell jämlikhet, men i praktiken har t.ex. människorättskommissionen uttalat sig om att homosexualitet är en västerländsk influens.
Labrys är inte registrerad som HBT-organisation men det kan ändå vara svårt att komma till organisationen pga rädsla för att bli avslöjad. Inom rörelsen är det en stark överrenskommelse att ingen "outar" någon annan. Endast två av organisationens drivande är öppna med sin sexuella läggning och kan vara organisationens ansikte utåt. Labrys organiserar LBT-personer och arbetar separatistiskt från män eftersom det förtryck de möter ser olika ut.
Labrys ordnar månatliga discon, driver ett infocenter med filmer, rapporter och böcker, har ett skyddat boende, ger ut en tidning, ordnar gratis gynekolog och psykolog, ordnar diskussioner och bedriver lobby-arbete.
Från väst kan vi bl.a. hjälpa till med infomaterial, ordna samarbeten, studieresor och utbyten, skicka hälsningar och visa solidaritet, komma dit och hälsa på och hålla i workshops. Genom t.ex. SIDA kan vi också pressa regeringen och genom människorättsorganisationer förbätra situationen för HBT-personer.
Sexuell läggning och makten i Iran
Parvin Kaboly från women´s liberation in Iran kom och berättade om situationen för lesbiska i Iran. Hon är inte själv lesbisk, utan hoppade in för en annan kvinna från samma organtsation som inte kunde medverka.
Parvin berättade att sexuell läggning varit uppe ganska mycket i Iran den senaste tiden. homosexuella män syns och hörs ganska mycket in Teheran. Nyligen blev 60 män gripna på en fest. Men var är de lesbiska? Många lesbiska från Iran flyr för att kunna vara öppna utomlands, men hur är det för dom som är kvar i Iran? Det finns många bög-bloggar i Iran, och även några lesbiska bloggar, men de blir blockerade ganska snabbt. Lesbiska osynliggörs, de "finns ingenstans". Lagen nämner lesbiska i lagen om homosexuella handlingar. Om man åker fast fyra gånger är straffet dödsstraff, men det är få lesbiska som har straffats eftersom de inte syns. Det finns nätverk bland lesbiska i Iran, men inte registrerade. Det är lättare att leva som lesbisk i stora städer där man "försvinner" lätt. Lesbiska skyddar varann i nätverken, men det förekommer även hot och våld i nätverken. Det har hänt att lesbiska kvinnor som fått ett nej av en annan lesbisk kvinna hotat henne med att avslöja henne för släkten eller på arbetet till exempel. Man kan alltså inte vara helt trygg där heller, men eftersom det inte finns något annat är det dit de söker sig. De möts via bloggar, träffas inte med sina riktiga namn.
De flesta lesbiska gifter sig med män och bildar familj och skiljer sig inom 2-3 år.Man är mer skyddad som gift kvinna än som ogift. Skilsmässa är vanligt i Iran och det är mycket våld inom familjen. Många lesbiska som skilt sig från sina män väljer att leva själva efteråt istället för att söka sig till något lesbiskt nätverk.
Det finns ingen registrerad lgbt organisation i Iran men mycket håller på att hända. Folk börjar ändra synen på sexuell läggning och det blir mer accepterat, men mest för homosexuella män. Ett exempel på mer acceptans som Parvin sett är en Iransk kvinna i London som lever med en kvinna sen 10 år. Föräldrarna har inte fått veta något. För ett år sen när de fick ett barn ringde pappan och önskade lycka till.
I Sverige är det största problemet folks fördommar, i Iran är det makten. Så länge det är muslimsk makt i Iran tror hon inte man kommer kunna prata öppet om homosexualitet. Även heterosexualitet begränsas hårt av Sharia-lagar. Så länge landet tillämpar Sharia-lagar är det inte mycket man kan göra. Man an kan stötta nätverk som finns, stöda nya genrationer att träda fram, ändra attityder.
Parvin berättade också en händelse som ägt rum i Sverige. För tre år sen begick en Iransk lesbisk kvinna självmord när hon inte beviljades asyl. Hon begravdes anonymt. Myndigheterna i Sverige förnekar att det finns andra sexuella läggningar än heterosexualitet i Iran. De tror på Iranska myndigheters bild av att andra läggningar inte finns.
Parvin säjer att det är upp till oss att hjälpa till också. Vi växer genom möten och sammarbete!
Diskussion om trans i den separatistiska rörelsen
Var du där? Vill du skriva en sammanfattning?
Diskussion om global HBT-kamp
Vi diskuterade vilka svårigheter som finns med att samarbeta med andra lesbiska grupper runt om i världen, dels eftersom det är svårt att ens hitta varandra, dels att det är svårt att skapa en bra relation utan maktförhållande.
Vi pratade sedan om på vilka sätt vi skulle kunna samarbeta.
Under diskussionen kom vi bl.a. fram till att vi måste göra det lättare för lesbiska från andra länder att hitta oss, t.ex. genom att översätta Lesbisk aktions hemsida till engelska. Vi kom även fram till att det vore bra att etablera kontaktnät med lesbiska grupper runt om i världen, men att kontakten med dem måste ske utan förutfattade meningar och tankar från vår sida.
Den global hbt-studiecirkeln diskuterar dessa frågor och är ett bra initiativ som kan växa och bli större. Kontakta dem för mer information och för att bli aktiv: pia.emanuelsson @ folkbildning.net
Diskussion om Lesbisk kamp och organisering i Sverige
Vi började med att prata om vilka lesbiska grupper som redan fanns och nämnde den globala HBT-studiecirkeln, en HBT-kurs som ska hållas på färnebo folkhögskola till hösten, lesbisk aktion, olika träffpunkter som finns, att sexualpolitik diskuteras inom asylrörelsen och att det finns en diskussion inom kvinnojourerna kring våld mot lesbiska. Vi nämnde också projekt och organisationer såsom pride, rfsl och hbt-gbg.
Diskussionen gick sen över till att vi pratade om hur nya välkomnas i den rörelse som lesbisk festival tillhör och att det ofta kan vara svårt att skilja mellan politisk organisering och kompishäng. Den familjära stämningen kan göra det svårt för nya att komma in.
Vi diskuterade även om huruvida vi borde vara mer tydliga med vilken typ av lesbisk rörelse vi är, dvs hur vi är politiska på andra sätt, eftersom det ändå visar sig och att det då är bättre att vara tydlig med det från början.
För att väkomna nya i rörelsen diskuterade vi sätt att söka sig utåt, t.ex. genom offentliga samtal på spårvagnen, annan gatuteater, insändare, folkbildningsnätet och den s.k. "spice-girls-aktionen" (hör av er om ni blir nyfikna!). Vi pratade även om möjligheten att skapa mer organiserade mötesformer för rörelsen, genom t.ex. café-kvällar, studiecirklar och diskussionsforum på internet. Kanske skulle det vara lättare för nya att hitta till rörelsen om inte allt skedde informellt.